Hälso- och sjukvården uppmärksammar våld i nära relation

Veronica Ottosson och Elinor Peterson står tillsammans och tittar in i kameran
Veronica Ottosson, ansvarig för psykisk hälsa och våld i nära relationer på sektion folkhälsa och Elinor Petersson, projektledare – våld i nära relationer, utbildar hälso- och sjukvårdspersonal i det nya metodstödet för att fråga om våld i nära relation – och hantera svaret. Foto: Mikael Bergström
Veronica Ottosson och Elinor Peterson står tillsammans och tittar in i kameranLina Johannesson, biträdande vårdenhetschef och samordningsbarnmorska på kvinnohälsovården i Jönköping, tycker att det är bra att ämnet våld i nära relationer lyfts upp, och välkomnar metodstödet.

Genom utbildning och ett helt nytt webbaserat metodstöd får personal inom hälso- och sjukvården i Region Jönköpings län mer kunskap för att ställa frågor om våld i nära relationer och att hantera svaret.

– Vi ska bli bättre på detta. I dag ställer vi kanske frågan, men vi behöver också bli bra på att hantera svaret, säger Elinor Petersson, projektledare för det regionövergripande arbetet att ge vårdpersonal verktyg för att arbeta med våld i nära relationer.

– Jag har genom åren mött patienter som varit våldsutsatta. Jag brinner för det här ämnet eftersom jag är övertygad om att vi kan göra mycket för den här gruppen. 2014 gick jag en utbildning i just att utbilda vårdpersonal att ställa de här frågorna, säger Elinor Petersson.

Våld i nära relationer är ett stort problem nationellt, enligt Nationellt center för kvinnofrid, NCK, som på regeringens uppdrag arbetar med mäns våld mot kvinnor.

”Är ett folkhälsoproblem”

– Var femte person har någon gång utsatts för våld i nära relation och i drygt vart fjärde fall av dödligt våld är utövaren en närstående. Fysisk och psykisk ohälsa är vanligare bland människor som varit utsatta för våld än för dem som inte varit utsatta.  Så det är ett folkhälsoproblem, säger Veronica Ottosson, ansvarig för psykisk hälsa och våld i nära relation, vid sektion folkhälsa, Region Jönköpings län.

Socialstyrelsen har därför gett landstingen/regionerna utvecklingsmedel för att lyfta de här frågorna.

 

– Vi ska kvalitetsutveckla arbetet mot våld i nära relationer, ge stöd till våldsutsatta oavsett kön eller sexuell läggning, samt barn, även barn som bevittnar våld. Men också arbeta med våldsutövare.  säger Veronica Ottosson.

Det sker på flera plan. Mottagningen Alternativ till våld arbetar sedan länge med att behandla våldsutövare, och har sedan något år börjat behandla även våldsutsatta.

– Det är viktigt att vi kan erbjuda psykologisk behandling för våldsutsatta och att sprida information om mottagningen, Alternativ Till Våld (ATV), så att fler personer får kännedom om vår verksamhet och vart man kan vända sig vid behov av hjälp efter att ha varit utsatt för våld i nära relation, säger Camilla Ericsson, kurator på ATV.

Hon arbetar tillsammans med psykolog Dan Rosenqvist med behandling för våldsutsatta som är bosatta i Jönköping, Habo och Mullsjö kommun.

– På ATV träffar vi klienter oavsett kön och eller sexuell läggning, med fysisk- och psykisk ohälsa som har ett lidande som i många fall kan ha pågått under flera år. Psykologisk behandling är effektiv, framgångsrik och leder till ökad livskvalité hos våra klienter. De flesta remisser till ATV kommer från vårdcentraler och klienter som själva söker hjälp. Det är ju självklart att kunna erbjuda psykologisk behandling till våldsutsatta när vi erbjuder våldsutövaren behandling.

Hela sjukvården ska fråga

Dessutom ska nu sjukvården utveckla sina metoder för att ställa frågor och ha kunskap att slussa vidare, enligt den handlingsplan som finns.

Redan idag säger Socialstyrelsen att frågan om våld i nära relation bör ställas vid patientkontakt inom kvinnohälsovården, vuxen –  , barn- och ungdomspsykiatrin.

– Men även övriga sjukvården behöver lära sig att se tecken och signaler, för personer som är våldsutsatta finns på alla nivåer i sjukvården. Därför är det viktigt att så många som möjligt lär sig fråga om våld. Till slut är kanske den enskilde mogen att berätta. Hittar vi källan till det onda kan vi också sätta in rätt hjälp. Som exempel hade den nationella kvinnofridslinjen i snitt 86 samtal per dygn under 2016, säger Elinor Petersson.

”Viktigt dokumentera på rätt sätt”

En berättelse om våldsutsatthet blir förstås journalförd men kan döljas under sökordet ”våldsutsatthet”.

– Det är jätteviktigt att det blir dokumenterat på rätt sätt.

Genom det webbaserade metodstödet ska vårdpersonal nu få verktyg för att dels se hur våld definieras, dels lära sig ställa frågor och kunskap om vilka möjligheter till hjälp som finns.

Våldet i sig kan ta sig många olika uttryck: fysiskt, psykiskt, ekonomiskt, materiellt, latent eller försummelse.

– Med försummelse menar vi att en person kanske inte får den medicin den ska ha, eller ett barn inte får den omsorg som behövs, tar Elinor Petersson som exempel.

Kunskapen om metodstödet sprids nu på olika sätt, till exempel genom att Elinor Petersson besöker olika arbetsplatsträffar, bland annat i primärvården.

”Vi måste se flera perspektiv i sjukvården”

– Många tycker att de får lära sig att tänka på ett nytt sätt. Alla som arbetar i vården har mött människor som varit utsatta för våld, så alla tycker att frågan är viktig. Vi måste se fler perspektiv i sjukvården. Ju fler våldsutsatta vi kan hjälpa, desto fler barn slipper också växa upp med våld. Vårt mål är att det ska bli samma tillgänglighet i hela länet för hjälp till både våldsutövare och våldsutsatta, säger Elinor Petersson och Veronica Ottosson.

Lina Johannesson, biträdande vårdenhetschef och samordningsbarnmorska på kvinnohälsovården i Jönköping, var en av deltagarna vid de informationsträffar som arrangeras:

Fråga fler målgrupper

– Jättebra att den här frågan lyfts. Vi i kvinnohälsovården arbetar redan med det. Vi ställer frågan om våld i nära relation två gånger under graviditeten och då ska kvinnan vara själv under mötet. Men vi har också tankar på att fråga i samband med preventivmedelsrådgivning, och vi vill ställa frågan i samband med det hälsosamtal som införs när kvinnor kommer för första cellprov vid 23 års ålder. Vi vill också utveckla våra rutiner för orosanmälan när misstanke finns om att barn far illa. Här har vi en plikt att anmäla och på våra Familjecentraler har vi möjlighet att samverka med kuratorer och barnhälsovård i sådana här ärenden, säger Lina Johannesson.

MIKAEL BERGSTRÖM

Fotnot 2: Region Jönköpings län har utvecklat metodstödet i samarbete med Region Jämtland Härjedalen och Amphi Produktion.

Fotnot 2: Barnhälsovården i Region Jönköpings län har också lanserat webbutbildningen Vera, som handlar om orosanmälan för att barn far illa. När hälso- och sjukvården misstänker att barn far illa finns en skyldighet att göra orosanmälan till kommunala socialtjänsten.

Läs mer:

1177.se: Utsatt för våld eller hot om våld - Vart vänder man sig i Jönköpings län? (nytt fönster)(Extern länk)