Folktandvården - Kan robotkatter minska stress och underlätta samarbete vid tandvårdsbesök för barn med autismspektrumtillstånd?

Kan robotkatter minska stress och underlätta samarbete vid tandvårdsbesök för barn med autismspektrumtillstånd? Det hoppas en ny studie på avdelningen för pedodonti, OI, kunna ta reda på Studien är ett samarbete med Institutionen för datavetenskap, Linköpings universitet, och förhoppningen är att detta hjälpmedel kan minska oro, öka samarbetsförmågan och skapa trygghet hos barnet vid tandvårdsbesöket. Anna Jönsson, tandhygienist, avdelningen för pedodonti, förklarar:

– Vår hypotes är att robotkatten kan bidra till ett tryggare besök där barnet samarbetar bättre i de moment som vi vill utföra under besöket. Den här undersökningen är ett sätt att se om det här hjälpmedlet kan vara ytterligare ett verktyg i vår verktygslåda.

Öka tryggheten vid besöket

Tidigare har större nationella och internationella studier gjorts med barn med autism och olika sorters robotar, för att exempelvis träna barnen att avläsa mimik eller lära sig turtagning. Det finns däremot inga studier, som forskningsgruppen kunnat hitta, med robotdjur inom tandvården. Sofia Thunberg, kognitionsvetare och doktorand vid Linköpings universitet, berättar:

– Vi tror att robotkatten som hjälpmedel i tandvården potentiellt kan öka koncentration och även lugna barnet i besökssituationen. Anledningen till att vi vill undersöka det är att tidigare studier med robotar i samband med barn med autismspektrumtillstånd fallit väl ut. Den här konstellationen med barn med autismspektrumtillstånd, robotkatt och tandvårdsbesök är, så vitt vi vet, unik i världen.

Tandvårdspersonalen använder sedan tidigare flera olika hjälpmedel och stöd för att kunna underlätta behandlingssituationen för barnet, bland annat distraktionshjälpmedel och inskolning med bildstöd. Men att ha fler möjliga resurser att ta till i behandlingssituationen ser forskningsgruppen som något väldigt positivt. Övertandläkare Anna Lena Sundell förklarar:

– Från vårt perspektiv upplever vi att barn med autism skulle må bra av fler verktyg som kan underlätta för dem i tandvårdssituationen. Sen finns det ju barn utan NPF-diagnos som också kan uppleva rädsla inför besök, och det är möjligt att den här robotkatten skulle kunna vara ett bra hjälpmedel även i allmäntandvården.

Filmar och intervjuar

Forskningsstudien är upplagd i två delstudier, som båda inbegriper barn med autismspektrumtillstånd i åldersgruppen mellan 6-10 år. I delstudie ett är det 10 barn som deltar och i delstudie två är det upp till 60 barn som inkluderas. Båda studierna utförs samtidigt och planen är att gå i mål i mitten av 2024. Besöken filmas av tandhygienist Anna Jönsson, som barnen brukar träffa vid sina tandvårdsbesök, och analyseras sedan av gruppen. Behandlaren, barnen, och även föräldrar tillfrågas om upplevelsen av besöken med robotkatten. Anna Jönsson berättar mer:

– Som referens filmar jag först ett ”vanligt besök” så att vi har det att jämföra med, innan vi introducerar katten. Barnen får bildstöd hem innan besöket, där katten är inkluderad, så de är förberedda på att den kommer att vara med när vi ses. Det här är en grupp med barn som jag möter frekvent hos mig, de är inskolade och vana vid mig sedan innan. Under studiens gång träffar jag dem var 3-4:e månad under ett års tid, och filmar dem vid varje tillfälle.

I delstudie två möter en grupp barn robotkatten när den är påslagen och kan röra sig och göra ljud, och en kontrollgrupp kommer att få möta katten när den är avstängd. Sofia Thunberg utvecklar vidare:

– Det momentet i studien är inkluderat för att undersöka om det gör skillnad att det är just en robot och inte bara ett gosedjur. Vilket har bäst effekt? Barnen får också svara på en ”känsloskala” efter besöket hur de upplevde att det var. Underlaget blir därför deras eget intryck av besöket, likväl som vår upplevelse och analys.

”Joy for all”

Men varför en katt och inte någon annan sorts robot eller djur? Robotkatten, som heter ”Joy for all”, är redan är ett etablerat hjälpmedel inom äldrevården, och finns idag inom mer än hälften av Sveriges kommuner. Den används för att lugna och skapa trygga situationer, främst inom demensvården. Sofia Thunberg hade arbetat med robotkatten tidigare och föreslog den som hjälpmedel till den här studien.

– En av anledningarna till att vi valde just den plattformen är att den ser väldigt naturtrogen ut, och många tycker att den är söt. Den är ganska verklig, men det är också tydligt när den jamar och rör sig att den inte är på riktigt. Barn med autismspektrumtillstånd tycker ofta att det är väldigt spännande med maskiner och teknik, och då är detta något mer än ett gosedjur.

Anna Lena Sundell berättar att hon ville utforska om robotkatter kan fungera som stöd i tandvården innan det implementeras i bredare skala. Hon utvecklar:

– Ibland är vi bra inom verksamheten på starta igång patientnära insatser, till exempel användandet av bildstöd, som vi inte riktigt beforskat utan bara konstaterat att ”det här funkar, det kör vi på!”. Skulle man sedan vilja undersöka det i efterhand så kan det blir svårt när det redan är implementerat. För oss var det viktigt att göra det här arbetet i rätt ordning och strukturera det på ett vetenskapligt sätt, för att se om det finns en grund till att använda det i större skala. Detta är verkligen patientnära, närmre kan det nog inte bli!

Med barnkonventionen som grund

Forskningsgruppen vill betona att barn med autismspektrumtillstånd inte har sämre mun- och tandhälsa än sina jämngamla vänner. Men de kan ha hinder i sin vardag på grund av sin diagnos och därför är det viktigt att de har täta kontroller för att ge möjlighet att skola in, arbeta profylaktiskt och följa upp på ett kontinuerligt sätt. Anna Lena Sundell berättar vidare:

– Det är viktigt för alla att ha en god mun- och tandhälsa, men för de här barnen är det ännu viktigare i och med att de oftast har svårigheter med att samarbeta fullt ut i tandvården. En del har också selektiv kost och andra kan ha svårt att samarbeta med borstningen. Har man svår autism så fungerar det heller inte med sedering i tandvården, utan man får söva patienten för att göra ingrepp eller behandling. Men ett barn som har tränats och skolats in hos oss på avdelningen kan klara ganska mycket av momenten inom tandvården, och det är ju målet. Vi vill kunna upptäcka sjukdom tidigt så att vi kan sätta in rätt åtgärder och resurser i god tid.

Anna Jönsson menar själv att hon inte spontant tackar ja till förfrågningar utan att tänka efter, men i det här fallet gjorde hon precis det när hon fick frågan om att delta i forskningsgruppen.

– Jag brukar nästan alltid tänka efter på saker, men det gjorde jag inte den här gången. Dels för att det lät väldigt roligt och för att det är så väldigt tydligt – det är en katt som hjälper till! Forskning kan vara lite abstrakt ibland, men det här är så direkt och patientnära, där jag känner att här kan vi göra något som blir riktigt bra för patienterna. Vi utgår alltid från barnkonventionen som grund i vårt arbete, och vi måste tänka på att alla barn som kommer till oss ska erbjudas sätt att bli mer bekväma. Då tycker jag att detta är en konkret del i det.