Unik teaterutbildning på Värnamo folkhögskola

En kille i gul tröja och hatt står med armarna i kors och ser sur ut. Bredvid honom står en kortare kille i en annan hatt  och ler med stängda ögon.
Emil Söderqvist och Henrik Axelsson Örberg med magiska hattar. Foto: Johan W Avby
En kille i gul tröja och hatt står med armarna i kors och ser sur ut. Bredvid honom står en kortare kille i en annan hatt  och ler med stängda ögon. En flicka dansar med utsträcka armar.En person hjälper en annan i rullstol som ser väldigt glad ut. En kvinna står i mitten av en grupp och ler. En person i rullstol ler och får hjälp att sträcka ut armen av en kvinna som står bakom honom.En leende kvinna tittar på en kille som pratar.En man i mörkt hår hjälper en kille med Downs syndrom att sätt apå sig en hatt. En uppställd klass. Deltagarna står i två rader.

”En surgubbes memoarer” blir titeln när tio personer plötsligt ska improvisera fram en liten berättelse. De är de första deltagarna på Sveriges första dramautbildning på heltid för personer med intellektuella funktionsvariationer.

Gruppen har samlats i en stor sal med parkettgolv, högt i tak och scen i svart. Först blir det danslek till ”I do” med Arvingarna. Stämningen är glad och inlevelsefull. Sedan är det dags för improvisation.

– Surgubbens liv startade med sura tjatande föräldrar, berättar Emil Söderqvist, som får hitta på historien.

Två personer får spela de otrevliga föräldrarna. Sedan rullar historien på, med fler karaktärer och händelser. Alla tio deltagare får en roll.

Idé blev verklighet

Marie Albertsson är lärare och dramapedagog och har arbetat på skolan sedan 2008. Hon har hela tiden haft målgruppen personer med intellektuella funktionsvariationer men aldrig tidigare på heltid.

– Jag har länge haft idén till den här utbildningen, berättar hon.

Hon skickade in sin idé till Allmänna arvsfonden som beviljade pengar för två år, och idén kunde bli verklighet. Nu är fyra assistenter anställda för att hjälpa till både under undervisningen och kring boendet på internatet. Någon av assistenterna är alltid på plats, dygnet runt.

– Starten har varit lite kaotisk men rolig, säger hon. Det är tio olika individer och det är mycket nytt för alla. Deltagarna är på olika nivåer och utmaningen är att hitta något som passar alla.

Entusiastiska deltagare

Emil Söderqvist berättar att han har många vänner och trivs. I framtiden drömmer han om att göra egna spel och att göra en film om sitt liv. Alla deltagarna är entusiastiska och vill gärna berätta.

– Jag tycker att allt här är kanon, säger Henrik Axelsson Örberg, som beundrar skådespelaren Börje Ahlstedt som spelar Mattis i Ronja Rövardotter. Han vill lära sig att spela teater som honom.

Det är tio deltagare på utbildningen. Sex bor på internatet och fyra pendlar. En som bor på internatet är Anna Ringström som kommer från Stockholm men som senast bott i USA. Hon var sugen på att se södra Sverige och vill bli artist och låtskrivare. Redan idag skriver hon låtar på engelska och hoppas att kunna fortsätta sin karriär i Storbritannien, men hon gillar Värnamo och skolan här.

– Här accepterar alla mig och den jag är, säger hon.

Teaterapa

En som pendlar varje dag är Linnéa Dahl som bor i Växjö. Hon känner stan och skolan väl då hon gått här tidigare och haft Marie Albertsson som lärare. När Marie skulle dra igång nu så kontaktade hon Linnéa eftersom hon trodde att det skulle passa henne.

– Jag är en teaterapa, förklarar Linnéa. Under hela grundskoletiden trivdes jag inte i skolan, men den här skolan är helt underbar. Det var som att komma tillbaka till en gammal vän. Det här är ett av de bästa besluten jag tagit i mitt liv.

Även Anna Åhnebrink är otroligt nöjd med skolan och utbildningen. Hon har flyttat hit från Malung i Dalarna.

– Det är den bästa skolan jag gått på, säger hon. Att bo här är lite som ett dårhus, skrattar hon. Det är kanon.

Första heltidsutbildningen

Under senare år har det kommit flera grupper med funktionsvariationer som spelar teater fått stor uppmärksamhet, inte minst Glada Hudikteatern. I Malmö finns Mooms-teatern. Det finns också många dagliga verksamheter.

– Såvitt vi vet så finns det bara en heltidsutbildning i hela Sverige för den här målgruppen, säger Marie Albertsson. Det är roligt att jobba med dem på heltid. Annars hinner man inte gå på djupet utan det blir lätt en föreställning som man repar på.  I den här formen kan vi verkligen följa och se processen och skapa saker tillsammans.