AT-tiden en viktig utbildning och resurs i sjukvården

En man och två kvinnor står vid ett ståbord
I maj 2020 är Krister Larsson, Värnamo sjukhus, Karin Gerdås, Höglandssjukhuset och Karin Jamil, Länssjukhuset Ryhov, klara med sin 21 månader långa AT-tjänst. De är generellt nöjda med sin tid som AT-läkare och tycker att de blivit väl omhändertagna på de tre utbildningsorterna. Foto: Johan W Avby
En man och två kvinnor står vid ett ståbordTvå kvinnor i vårdkläder sitter och pratar vid ett skrivbordEn manlig och en kvinnlig läkare sitter och pratar med varandra.

De har valt att satsa på en elva terminer lång grundutbildning fram till examen. Sedan har letandet startat efter en tjänst som AT-läkare. För Karin Gerdås, Krister Larsson och Karin Jamil och nästan 125 kollegor, blev det allmäntjänstgöring i Region Jönköpings län under 21 månader, en tid som de generellt är nöjda med.

– Jag hade nog inte hunnit få så stora förväntningar innan jag började, men jag är väldigt nöjd med min AT-tid, säger Karin Gerdås, AT-läkare på Höglandssjukhuset i Eksjö.

Hon och hennes kollegor har nu genomfört sina sjukhusplaceringar inom medicin, kirurgi, ortopedi och psykiatri och har nyligen inlett den sex månader långa och avslutande placeringen inom primärvård, på vårdcentral. I maj 2020 är de klara och kan då ansöka om legitimation som läkare.

Gemensamma utbildningstillfällen

Under AT-tiden har de också haft åtta gemensamma utbildningstillfällen, och det är vid ett sådant, i försäkringsmedicin, som vi får en pratstund med de tre.

– Jag ville helst till ett mellanstort sjukhus, som har bra resurser, men också en personligare arbetsplats med god kollegial stämning. Att man känner varandra och har trevligt ihop är viktigt, säger Karin Jamil från Örebro, som sökte en rad orter och fick napp som AT-läkare på Länssjukhuset Ryhov.

För Krister Larsson från Alingsås och Karin Gerdås från Nässjö kändes det lika naturligt att tacka ja till Värnamo sjukhus respektive Höglandssjukhuset.

”Ledningen vill att vi ska trivas”

– Jag har läst i Göteborg och ville sedan till ett mindre sjukhus som inte har de problem som ett större sjukhus kan ha. Jag märker att vår ledning på Värnamo sjukhus tycker att det är viktigt att vi ska trivas, säger Krister Larsson.

– Jag hade vikariat som underläkare på medicin-och geriatrikkliniken i Eksjö en sommar och trivdes väldigt bra. De AT-läkare jag träffade då var väldigt nöjda med sin AT. Eftersom det också innebar att jag kommer närmare familj blev det ett ganska självklart val att söka sig hit, säger Karin Gerdås.

Handledningen viktig

Handledningen är kanske det allra viktigaste under AT-tiden. Både från de personer som är utsedda till handledare, och de läkare som automatiskt blir handledare i sina roller som primärjourer.

– Jag tycker att AT-tiden har varit bra. Vi har fått väldigt bra stöd och det har funnits utrymme för eget ansvar, men ibland nästan för lite ansvar. Men också god uppbackning vid behov -den perfekta balansen. Hela utbildningen hänger på handledningen, och kvaliteten på utbildningen är mycket beroende av vilka handledare man träffar, säger Karin Jamil.

Stegvis mer ansvar

Karin Gerdås har också bra erfarenhet från Höglandssjukhuset.

– Vi upplever att vi stegvis fått mer ansvar allteftersom vi arbetat ett tag och att bakjour börjat känna sig lite trygg med AT-läkare. Däremot tycker vi inte att vi har fått mer ansvar än vad vi velat ta och vi har alltid haft bra stöd om vi behövt. Blir man given lite mer ansvar utvecklas man mycket i sin roll som läkare, tror jag.

Krister Larsson konstaterar att AT-tjänstgöringen i Värnamo nu har förutsättningar att utvecklas, sedan den tidigare vakanta tjänsten som AT-chef är besatt.

”Bra kollegialt stöd”

– Vi har inte fått lika mycket formell utbildning som vi kanske hade hoppats. Men samtidigt har Värnamo sjukhus varit tydligt med vad det erbjuder, och vi får ett väldigt bra kollegialt stöd. Primärjourer är också handledare, vilket har fungerat bra på de flesta kliniker, så jag är nöjd. Nu ser vi också att utvecklingsarbetet kommit igång när vi fått AT-chef, säger Krister Larsson.

Karin Jamil har en liknande uppfattning.

– På utvärderingarna är det ofta kritik som handlar om att vi vill ha tydligare handledning. Hos oss ser vi nu att det sker ett utvecklingsarbete kring handledningen.

På Höglandssjukhuset har AT-läkarna möjlighet att ta upp problem eller brister på ATP eller i AT-kollegium.

”Försöker hitta bra lösning”

– Då brukar vi få bra gehör och snabb feedback där ledningen försöker hitta en bra lösning, säger Karin Gerdås.

Totalt sett tycker hon att AT-tiden är ganska heltäckande. Varken hon eller hennes kollegor kommer på något som de saknar under utbildningen.

– En stor del av AT-utbildningen är vi placerade på akutmottagningen, men också som avdelningsläkare och emellanåt på mottagningar. Man får träffa ett brett spektra av patienter och därför utvecklas och lära sig mycket ganska snabbt. Vi har hela tiden upplevt att vi får både bra stöd och handledning vilket också gjort att man känner sig tryggare, säger Karin Gerdås.

AT-tiden kan också ge insikt om den breda kunskap som en läkare behöver ha.

– Jag tänkte att all kunskap en läkare ska ha bara skulle falla på plats under AT:n. Har dock insett AT-tidens begränsning vid det här laget och förstår att det alltid kommer finnas oändligt med saker man kan lära sig, säger Karin Jamil.

Stanna som ST-läkare?

AT-tjänstgöringen är en viktig rekryteringsbas av läkare. För de tre kommer snart valet att söka specialisttjänstgöring, ST. Men frågan är om de kommer att göra det i Region Jönköpings län?

– När man har trivts vill man gärna stanna, så frågan är om det finns några ST-block? Jag vill satsa på öron-näs-hals. Allt ifrån barn till de allra äldsta med Ibland enkla, snabba åtgärder och ibland mer komplicerade långdragna fall. Jag spenderade ett par valfria veckor på Ryhovs öron-näs-halsklinik och trivdes superbra. En klinik med kompetenta kollegor med intressanta patienter. Så frågan är bara hur länge jag måste vänta på en sådan tjänst, säger Karin Jamil.

Krister Larsson vill hålla en fortsatt utbildning öppen tills vidare.

– Jag har inte riktigt bestämt mig för någon speciell inriktning ännu.

”Trivs på sjukhusen och i stan”

Karin Gerdås har dock bestämt sig för att stanna, för att hon trivs på Höglandssjukhuset och för att familjen finns i Nässjö.

– Jag har tyckt att det är ganska jobbigt att välja vad man ska göra sedan eftersom det mesta är ganska roligt och intressant. Från början var det inte helt självklart att vara kvar i Eksjö efteråt, men jag har trivts bra både på sjukhuset och i stan så planen blev att stanna kvar. Det är många i AT-grupperna som vill och planerar att stanna i stan vilket väl är ett kvitto på att vi trivs rätt bra! Jag har nyligen valt att ta ett vikariat på kirurgen i Eksjö till sommaren när jag är färdig, så får vi se om det mynnar ut i en ST-tjänst sedan.

Att det sociala livet på utbildningsorten är bra är också en viktig faktor inför beslutet att stanna kvar eller inte.

AT-läkare uppskattas

– Jag tycker att det märks att sjukhuset uppskattar oss AT-läkare och att vi har en viktig roll. Vi blir ofta medbjudna på klinikers personalfester, julbord, paintball-turneringar och så vidare. Jag upplever att vi blir ganska tajta i AT-gänget och mellan de olika grupperna. Vi hittar på ganska mycket tillsammans utanför arbetet, säger Karin Gerdås.

Under AT-tiden har de åtta länsgemensamma utbildningstillfällen, i allt ifrån akutmedicin och trauma, till bemötande, ledarskap och läkemedel för äldre.  

– Det är trevligt att träffa kollegorna från regionen. Det blir ett tillfälle att diskutera varandras utbildningstjänst, fördelar och nackdelar, och även förstå uppbyggnaden av deras vårdsystem med begränsningar och möjligheter, säger Karin Jamil.

När AT-tiden är slut i maj 2020 har de alla tre kommit en bra bit på vägen mot det yrkesval de gjorde för många år sedan, i vissa fall redan som unga.

Fastnade för läkaryrket

– Jag fick för mig som liten att jag ville bli läkare och fortsatte på något sätt alltid åt det hållet. Däremellan funderade jag på andra yrken, men fastnade aldrig helt för något annat. Jag bestämde mig för att söka in till läkarprogrammet efter att jag besökt ett sjukhus på landsbygden i Sydafrika och fått auskultera en läkare där. Man verkade kunna göra ganska så mycket med en läkarutbildning, säger Karin Gerdås.

För Karin Jamil landade intresset för att arbeta med människor i fundering på psykolog eller psykiatriker – redan som 14 åring.

–  Jag valde psykiatriker, vilket innebar att behöva läsa till läkare. Under utbildningen har intresset förändrats och nu är min önskan att bli öron-näs-halsläkare, säger hon. 

MIKAEL BERGSTRÖM

Läs mer:

Handledaren: Stimulerande för äldre läkare att handleda unga AT-läkare

AT-läkarna viktiga för Region Jönköpings län