Det lilla sjukhuset i det stora

En blond kvinna med gröna vårdkläder står i en korridor och ler.
Anna Thulin är vårdenhetschef på barnkliniken. - Vi har sjukhusets roligaste patienter, tycker hon. Foto: Alexandra Svedberg
En blond kvinna med gröna vårdkläder står i en korridor och ler.Några tygdockor ligger i en sjukhussäng

Barnkliniken är som det lilla sjukhuset mitt i det stora. Här finns patienter som klättrat i träd och brutit ett ben. Här finns också de svårt sjuka barnen som vårdas under längre tid, och deras familjer. Här är det verkligen både gråt och skratt.

– Alla specialiteter återfinns här, säger Anna Thulin, vårdenhetschef.Vi har sjukhusets roligaste patienter! De ger tillbaka lika mycket energi som de tar.

Det ser en aning annorlunda ut här, jämfört med andra avdelningar. Det finns ett kök för självhushåll. I det större serveringsköket finns haklappar att låna och ett helt skafferi med välling och olika barnmatsburkar. Längs med korridorväggen slingar sig en färgglad mask med glatt ansikte. I ett lekrum kör några barn bilar på golvet. Här behandlas barn mellan noll och 18 år, från hela Jönköpings län.

– Tjusningen är bredden av patienter. Det är en utmaning men det blir heller aldrig tråkigt, ingen dag är den andra lik. Omväxlingen i arbetet gör att de flesta som jobbar här trivs, säger Anna Thulin.

Ständigt flöde av patienter

På avdelningen finns 20 platser. Just när vi är på besök är det många patienter.

– Det är högsäsong för influensa och RS-virus, förklarar Anna Thulin.

Det är ett ständigt flöde in och ut av patienter. Snittvårdtiden på avdelningen är knappt tre dygn. För de som blir inlagda gäller vissa rutiner. Vårdtiden kan bli väldigt långsam. För de barn som ligger inne länge finns en pedagog som hjälper till med undervisning. Det finns en lekterapi med alla tänkbara leksaker, instrument, penslar och pryttlar. Patienter med en infektion som kan smitta får vare sig gå till lekterapin eller matsalen, utan måste mest vara på rummet.

Målet på barnkliniken är att alla i personalen ska ha specialistutbildning i barnsjukvård. Det är en del saker som skiljer mycket från att vårda vuxna.

– Allt tar mer tid, säger Monica Ekelund, barnsjuksköterska. Det handlar om att förbereda barnet på vad som kommer att hända. Mycket handlar också om att mamma och pappa är bekväma med situationen, så vi jobbar mycket med att få dem med oss.

– Man kan säga att vi vårdar en hel familj. Ofta finns det syskon som riskerar att glömmas bort. För att uppmärksamma dem finns till exempel familjeträffar för cancersjuka barn. Många gånger har sjukhusclownerna en fin kontakt med syskonen också.

Ibland kan en rutinsak som att ta ett blodprov, som skulle tagit tio minuter på en vuxen, ta en halv dag på ett barn. Kanske lugnande läkemedel eller lustgas behöver ges vid en procedur.

När det värsta händer

Ibland händer det värsta, att ett barn dör. I länet dör varje år i snitt mellan sex och sju barn.  Det vanligaste idag är att barnet dör hemma, inte på sjukhus.

– Vi samarbetar med teamen för specialiserad sjukvård i hemmet. Ingen som inte vill ska behöva dö på sjukhus, säger Monica Ekelund.

– Ofta pratar vi som att ett helt liv är samma sak som ett långt liv. Men även ett kort liv kan vara ett bra liv.

Monica Ekelund har själv fyra barn. Ibland händer det att något kommer för nära, det kan handla om ett barn som är i exakt samma ålder som ens eget. Barn kan bli svårt sjuka men till kliniken kommer även barn som mår psykiskt dåligt och ibland försökt att ta sitt liv.

– Det händer att vi byter arbetsuppgifter kollegor emellan. Vi respekterar varandra och avlastar varandra om det känns för svårt och tungt just då.