Lina föreläste om det breda spektrumet inom autism

Porträttbild på Lina med föreläsningssalen i bakgrunden
Lina Liman föreläste under Höglandets psykiatrivecka om sina många år av psykiatrisk vård, för problem som var olika uttryckssätt av autism. Foto: Mikael Bergström
Porträttbild på Lina med föreläsningssalen i bakgrundenETvå kvinnor tittar in i kameranEn kvinna visar upp två brochyrer

Redan som liten kände sig Lina Liman i Linköping annorlunda. Som vuxen och efter många års kontakt med den psykiatriska vården för bland annat depression, ångest och ätstörningar, fick hon diagnosen autism. Inför en fullsatt sjukhusaula berättade hon under Höglandets psykiatrivecka om sin stora erfarenhet och vad det kan innebära att ha autism.

– Jag vill bredda bilden av autism. Många har en bestämd uppfattning av vad det är. Det är lätt att tro att man är ensam, därför värdesätter andra att höra min berättelse. Det är viktigt att kunna identifiera sig och att sprida kunskap och medvetenhet, säger Lina Liman, innan hon kliver upp på Höglandssjukhusets scen.

Här får åhörarna lyssna på en rak, tydlig och osentimental berättelse om hur hennes liv har gestaltat sig fram till idag, 38 år gammal.

”Känt mig som en udda fågel”

– Jag har alltid känt mig som en udda fågel, utan att förstå varför. Jag har alltid känt ett stort utanförskap. När jag läser mina gamla dagböcker ser jag att samma tema går igen, hur utmattande det är att leva livet som balanskonstnär.

Temat för hennes föreläsning är också ”Konsten att fejka arabiska – en omöjlig balansakt med livet som insats”.

Balansakten började tidigt. Lina Liman beskriver hur hon redan på förskolan drog sig undan, något som sedan fortsatte i grundskolan. Dock betonar hon, var det självvalt, även om välmenande lärare gjorde vad de kunde för att hon skulle få vara med i gemenskapen.

”Rasterna var svåra”

– Jag var ett oroligt barn. Försigkommen och kavat och samtidigt tunnhudad. Rasterna var det svåra. Då upphörde det förutsägbara. Men ”operation anpassning” inleddes och jag började leka med de andra barnen.

Lina Liman konstaterar att hon kämpat hela livet för att passa in, höra till.

– Jag var en typiskt duktig flicka. Som duktig flicka är man något, och kan komma långt på det. Mellanstadiet var okej, men på högstadiet funkade inget. Men skulle ”va”, men ingen förklarade hur.

Priset blev att glappet mellan Lina och kompisarna blev allt tydligare.

– I årskurs åtta utvecklade jag anorexi och kom i kontakt med psykiatrin. Jag kontrollerade det jag trodde att jag kunde kontrollera.

17 år med psykisk ohälsa

Sedan följde 17 år av psykisk ohälsa: ätstörningar, ångest, depression och självskadebeteende – och perioder av psykiatrisk vård, både självvald och med tvångsintagning. Under de sista sju åren vårdades hon konstant inom vuxenpsykiatrin i Östergötland där hon mötte nästan hundra läkare.

Trots sina svårigheter gick hon ut gymnasiet med toppbetyg och klarade av utbildning till journalist, ett yrke som hon sedan började arbeta i.

– I omgivningens ögon hade jag framtiden i min famn. Jag hade fortsatt samma skyhöga krav på mig själv. Det gick väldigt bra på ytan, men bakom fasaden var det kaos. När jag var 25 totalhavererade jag.

Vändpunkt 2012

Vändpunkten kom 2012. Hon var inlagd för vård och fick tips om ett radioprogram som tog upp den manliga norm som råder kring begreppet autism.

– Det var mitt livs största a-ha-upplevelse, och den ledde till utredning och diagnos.

Efter många års psykiatrisk vård fick hon vid 32 års ålder diagnosen autism, ett faktum som kom att betyda oerhört mycket och ge henne stor insikt.

– I dag vet vi att den första vårdkontakten vid autism ofta är en sekundär problematik, som till exempel ätstörningar, säger hon.

Nu vill hon också ge vårdpersonal och alla andra intresserade kunskap om att normen för autism ofta är manlig, och inte stämmer på kvinnor.

– Tjejer verkar vara bättre på att smälta in och vara sociala på ytan.

Autism har ett brett spektrum

Samtidigt är autism ett väldigt brett spektrum.

– Väldigt många kan känna igen sig i en del autistiska drag. Men har man inte allvarliga problem i vardagen, är det inte autism. Jag brukar säga att min hjärna har ett annorlunda operativsystem. Inte fel, utan annorlunda, och därför kan det bli problem i umgänget med andra operativsystem.

Till svårigheterna hör bland annat begränsade, repetitiva beteenden och intressen.

– Samtidigt är det viktigt att autism kan ta sig så otroligt många olika intryck. Min bild var tidigare pinsamt stereotyp, säger Lina Liman.

Vaksam på olikheter

Hennes budskap till vårdpersonal och andra är därför att den psykiatriska vården behöver vara mer vakna för att det kan se olika ut. Diagnoskriterier och utredningssättet baseras mycket på killar.

– Det händer ganska mycket nu på det här området, men går fortfarande ganska trögt. Jag vill att det ska gå snabbare.

I dag arbetar Lina Liman i eget företag bland annat med redigering och översättning och som föreläsare i olika sammanhang.

– Det är jättekrävande att föreläsa, men känns väldigt meningsfullt. Det tar energi och jag får vila mycket efteråt – men det är värt det!

Kontakt med många som får vård

Hon har kontakt med många andra personer med pågående kontakter med den psykiatriska vården i Sverige.

– Jag vill tro att det händer mycket med vården, men den bild jag får av andra är inte jätteljus. En del blir inte hörda, faller mellan stolarna eller får inte den hjälp de behöver för att komma vidare efter en diagnos.

Fejkade i drömmen

2017 kom hennes bok ut med samma kryptiska titel som föreläsningen, ”Konsten att fejka arabiska”.

– Jag hade en dröm i samband med att jag utreddes för autism. Jag hade fått ett jätteflashigt jobb på en tidning. Men något skavde. Vi var i Marocko! Jag kan inte ett ord arabiska. Jag hade fejkat så trovärdigt att jag lyckats få jobbet. Rätt talande för hur jag levt mitt liv tidigare. Jag har lyckats smälta in och anpassa mig. När jag berättar om min oförmåga blir jag inte riktigt trodd, för omgivningen bländas av mina starka sidor.

MIKAEL BERGSTRÖM

Fotnot: Detta var tolfte året som Höglandets psykiatrivecka genomfördes, ett arrangemang av psykiatriska kliniken i samarbete med alla kommuner på Höglandet, patient- och brukarorganisationer, IFS - Intresseföreningen för schizofreni och andra psykoser, studieförbundet Sensus, samt Höglandets Samordningsförbund.