Marina får stöd i rehabiliteringen efter knäledsoperation

En kvinna sitter på en pall och böjer sitt knä
Hemma i vardagsrummet, med fantastisk utsikt över Vättern och Visingsö, genomför Marina Andersson en av många övningar, att sittande böja det opererade knät fram och tillbaka. Foto: Mikael Bergström
En kvinna sitter på en pall och böjer sitt knäEn kvinna ligger på en brits och får sin knävinkel mättEn kvinna sitter på en träningscykel med en sjukgymnast stående intillEn kvinna som tränar på en step-up-bräda

Byte av knäled innebär en omfattande rehabilitering med mycket träning. Marina Andersson i Gränna fortsätter med det träningsprogram hon började med redan åtta veckor innan operationen – efter överenskommelse med sin ortopedläkare och med stort stöd av sjukgymnast.

– Ta i lite till, lite till! Sjukgymnast Boel Johansson på Gränna vårdcentral peppar ordentligt när Marina Andersson kämpar med att böja sitt nyopererade knä.

Och arbetet ger resultat. ”Vinkelhaken” visar på 95 grader, 10 grader mer än vid förra besöket!

– Det går framåt, men jag har svårt att acceptera att det tar sådan tid. Men varje centimeter i böjlighet är viktigt, säger Marina Andersson.

Gammalt problem med knät

Hennes problem med vänster knä är gammalt. Efter en korsbandsskada i tonåren fick hon veta att det kan bli bekymmer med artros i framtiden.

– Jag har haft långvariga besvär och nu kom ”framtiden”, säger hon.

För två år sedan röntgade hon knät och det blev diskussion om operation.

– Men då var jag 49 år och ville skjuta på det för att kunna få behålla en framtida knäprotes så länge som möjligt. I stället började jag träna och åkte bland annat Tjejvasan, berättar hon.

Men i mars 2019 hände något.

”Knät kraschade”

– Jag upplevde det som att knät ”kraschade”, när jag gick ner för en trappa. Det var ben mot ben.

I maj 2019 träffade hon ortopedläkare och de beslutade tillsammans om operation i september. Tiden fram till dess beskriver hon närmast som en transportsträcka på grund av sin begränsade rörelseförmåga. Samtidigt innehöll den en viktig överenskommelse med sjukvården.

– Minst åtta veckor innan operationen började jag träna, dels för att få in träningen som en naturlig del i vardagen i den kommande rehabiliteringen, dels för att gå ner i vikt inför operationen, förklarar hon.

Det träningsprogram som hon fick av sjukgymnasten Boel Johansson har hon sedan följt och kämpat med varje dag, främst hemma förstås, men också i vårdcentralens träningshall.

Det fortsätter hon nu med även efter operationen.

– Nu har jag också gott om tid att träna eftersom jag är sjukskriven i åtta veckor, säger Marina som arbetar som skolpastor och elevstöd på Ribbaskolan i Gränna, och har stort engagemang i Pingstkyrkan i Gränna.

Gör övningarna hemma

Hemma använder Marina olika möbler för sina övningar att stärka knät. På vårdcentralen finns sedan tillgång till en lång rad redskap.

– Många patienter drabbas av artros och här på vårdcentralen brukar vi ha individuell artrosskola. Vi vet sedan länge att det behövs träning vid artros, för att bygga upp en skyddande muskulatur kring knäleden. Man måste skilja på ont och ont och smärtan när man tränar är inte farlig. Vila hjälper inte mot smärta som orsakas av artros. Men samtidigt ska man inte heller överbelasta utan träna lagom mycket. Det är viktigt att förstå sin värk och sin situation. En del patienter tror från början inte att träning hjälper, men blir sedan överraskade över resultatet. Marina är jätteduktig som genomför sin träning själv, tycker Boel Johansson.

Rörligheten kommer tillbaka

Undan för undan kommer nu rörligheten i knät. Helst ska rörligheten vara tillbaka inom tre månader.

– Ska man kunna gå i trappor med benen växelvis, komma in i en bil eller cykla behövs en rörlighet på cirka 105-110 grader. Men hur stor rörligheten blir beror också på vad patienten hade för rörlighet innan operationen, säger Boel Johansson.

Eget ansvar för rehabiliteringen

 Marina Andersson upplever ett tydligt samarbete mellan sjukvården och henne.

– Jag känner att träningen gör skillnad, att lederna liksom ”smörjs”. Ortopedläkaren vill mig väl. Men jag har eget ansvar för min rehabilitering och kan jag då göra något åt min hälsa är det min skyldighet. Här är också min sjukgymnast ovärderlig. Det gäller att vara uthållig och inte ge upp och här är Boel mitt stora stöd, säger hon.

Med den nya knäleden ska Marina kunna få tillbaka en stor del av sin rörlighet.

– Men man ska inte springa eller hoppa. Det kan också vara svårt att sitta på huk och det är inte lämpligt att ligga på knä med en protes, säger Boel Johansson som exempel.

”Kanske ta grönt kort”

– Mitt mål är att kunna gå normalt igen och att kunna umgås med familjen i naturen. Kanske också ta grönt kort i golf, säger Marina.

Överenskommelsen med sjukvården är också långsiktig.

– Till oktober 2020 ska jag ha nått en målvikt. Jag känner egentligen att min vikt duger som den är, men jag behöver nå en vikt som gör att det finns förutsättningar för att knäprotesen ska hålla långsiktigt. Det målet känns realistiskt, säger Marina Andersson.

MIKAEL BERGSTRÖM