Utbud och tjänster
Krönika: Långvarig svårförklarlig smärta
Smärta efter skada och sjukdom är ändamålsenlig i en normal läkningsprocess. Men cirka 10% av befolkningen upplever långvarig smärta, trots att den ursprungliga orsaken borde vara läkt och borta. Ingen pågående skada eller sjukdom kan påvisas.
Detta svårförklarliga tillstånd har många namn som godartad smärta eller nociplastisk, som innebär att vårt nervsystem är föränderlig och möjligt att påverka. Populärt kan man säga att smärtan ”lever sitt eget liv” och har blivit en egen sjukdom.
Den vetenskapliga teorin är att smärtsinnet har uppgraderats - kallas också för sensitisering. Egentligen ett ”onödigt effektivt smärtsvar”. De flesta inom sjukvården har mött dessa lidande patienter. De vanligaste medföljande diagnoserna kan t.ex. vara fibromyalgi, pisksnärtskada, myalgi, somatoformt smärtsyndrom. Men även vid artros (”förslitningar”) och reumatisk ledvärk förekommer sensitisering.
Dessa patienter bollas ofta mellan olika vårdgivare. Smärtan kan vanligen inte botas med kirurgiska ingrepp eller mediciner. Inte sällan ordineras läkemedel, som kan skapa beroende. Önskvärt är en helhetssyn med samarbete mellan olika yrkeskategorier vanligen läkare, sjukgymnaster, psykologer och arbetsterapeuter. Behandlingen har tonvikt på acceptans och egenvård med avslappning och rörelseträning. Erfarenhetsmässigt har jag och många andra dock lärt oss att försämring kan ske av hårdare ansträngande aktivitet.
Det finns en hel del studier om smärta och träning. Majoriteten rapporterar mindre smärta, bättre hälsa allmänt, förbättrad styrka och gångförmåga. Uthållighetsträning upp till 80 % av maxförmåga är möjlig. Men vid uppföljning efter omkring 1 år har i stort alla slutat träna och de positiva effekterna försvunnit. Slutsatsen är att självträning är svårt och sällan fungerar. Önskvärt är ledarledda aktiviteter, individualisering och kontinuerlig uppföljning för att hitta rätt nivå. Man måste börja försiktigt med låg belastning exempelvis vattengympa och promenader. Det är på sikt omöjligt att vila sig till förbättring. Rörelse är nästan aldrig kontraindicerat!
Text: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör.