Krönika: Arv och miljö

Celler har varierande livslängd och kroppen måste därför fylla på med nya friska. Detta sker genom att celler skapar kopior av sig själva.

Enligt forskningen är åldrandet enbart till en fjärdedel genetiskt betingat, andra faktorer beror, åtminstone i västvärlden, till stor del på oss själva. Vilken skötsel och vilket underhåll vi ägnar kroppen. Viktigast är vad vi stoppar i oss och hur vi rör oss. Sovvanor, miljö, kulturell prägling och livsstil som rökning och solljus har stor betydelse. Men även slumpen kan ändra arvsanlagen, kallas mutationer. Faktorer som avgör om mutationer får genomslag eller ej kan vara missfall, missbildningar, cancer och för tidig död med minskad fortplantning.

Vilka gener som ska vara påslagna, kallas epigenetik, som fungerar som en länk mellan arv och miljö. Det finns olika s.k. epigenetiska markeringar. De kan fungera antingen som ”grönt ljus” eller som ”stoppskyltar” och avgör om genen ska vara aktiv. Miljöfaktorer kan omprogrammera generna till nya egenskaper, vilket därefter ärvs vidare. Vid flera sjukdomar t. ex, cancer, har det blivit fel så att en anti-cancergen på grund av någon miljöfaktor inaktiverats. Av cirka 200 cancerformer anges ärftlighet i ca 10%.

Andra exempel på ärftliga sjukdomar är t.ex. allergi. Om en förälder har någon allergtypi är risken för avkomman 20-30 %, men om båda föräldrarna har allergi ökar sannolikheten upp mot 70-75 % att barnen drabbas. Vid depression anses arv finnas i 40 %, varav hälften bedöms mottagliga för KBT behandling.

Det kan tyckas ORÄTTVIST att gener kan styras av slumpen. Det tilltalande med epigenetiken är att det till viss del går att förändra arvsanlagen.

TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör