Krönika: Elitidrott en hälsofara?

Men många påpekar negativa sidor som doping, läktarvåld och osund ekonomi med fantasibelopp inom exempelvis fotbollsövergångar och prispengar i golf. Men för en läkare hamnar fokus på skador och sjukdomar orsakade av de påfrestningar som idrottsutövande kräver.    

Under 1980- och 1990-talet drabbades framförallt orienteringen av mystiska dödsfall. Undersökningar visade hjärtmuskelinflammation hos många av de drabbade och samma upptäckt har även gjorts hos fotbollsspelare efter plötsligt hjärtstopp.

Vid kraftig ansträngning har enligt flera studier visats förhöjda nivåer av samma skademarkörer relaterad till syrebrist som ses vid hjärtinfarkt.

Metaanalyser (sammanslagning av flera forskarrapporter) avslöjar att idrottare har 4-8 gånger större risk att utveckla förmaksflimmer jämfört med övriga i befolkningen. Denna rytmstörning är relativt vanlig och ökar med åldern. Det tycks också att mer intensiv aktivitet ökar risken.

Studier av mer än 50 000 Vasaloppsåkare har visat att desto fler genomförda lopp och ju snabbare åktid desto fler har störd hjärtrytm. Viktigt att påpeka är att de undersökta för övrigt är friskare exempelvis mindre cancer och lever längre.

Många som är vältränade får en hjärtförstoring, som är en anpassning orsakad av mer tillväxtfaktorer. Varje hjärtslag pumpar ut mer blod vilket innebär en lägre puls i vila men frekvensen blir högre under träning och tävling. Under en livstid sker en nettominskning av hjärtslagen och således mindre arbete och mindre slitage.

Trots många positiva effekter av idrott och intensiv träning måste slutsatsen bli att i synnerhet elitidrott inriktad på prestation inte är hälsosamt.

TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör