Krönika: Kroppsbygge – ett skönhetsideal

Träningsvikter

Människor har alltid haft vissa skönhetsideal. Skulpturer från antikens Grekland och Rom visar ofta muskulösa män. På 1600- och 1700-talen avbildades män och kvinnor i konsten ofta med fylliga kroppar som symbol för välstånd.

Under senare 1900-tal och nutid råder i stället ett slankhetsideal. Skönhetsindustrin inklusive plastikkirurgi med möjlighet att förändra sin kropp blomstrar.

Särskilt många yngre män vill se starka och muskulösa ut och ägnar sig åt kroppsbyggande. Möjliga orsaker är att imponera på andra, skjuta upp åldrandet, förbättra självkänslan och öka prestationsförmågan.

En vältränad kropp kräver hård träning och speciell kost, därför används ofta kosttillskott med extra protein, vitaminer och mineraler. Undersökningar visar att ungefär 2 % av idrottare och personer som tränar regelbundet har använt dopingpreparat. Majoriteten av användarna är kroppsbyggare utan fokus på tävling.  Mer än 90 % är män.

Hur får brukarna sina preparat? Beställningar via Internet anses vara dominerande. Tull och polis har vid narkotikasökning även hittat olagliga dopingpreparat som anabola steroider och centralstimulerande medel.

Forskning visar att anabola steroider kan leda till ökad aggressivitet, och de används även inom kriminella kretsar för att minska rädsla och sänka tröskeln för våldsamma handlingar. Dessutom finns ekonomiska vinster på den illegala marknaden. Dessa substanser används i mycket begränsad omfattning inom sjukvården.

Vilka hälsorisker finns med anabola steroider? I första hand utvecklas ett beroende.  Övriga biverkningar är i hög grad dosberoende och av psykisk natur med humörförändringar. Bland kroppsliga följder kan nämnas leverskador, förhöjt blodtryck, prostatatillväxt, risk för minskad spermieproduktion och infertilitet, störd tillväxt, skallighet och acne. Hos kvinnor dominerar skäggväxt, djupare röstläge och mensrubbningar.

Vad är vanligaste argument för fortsatt bruk? Sannolikt ”det är min kropp och så länge det inte skadar någon annan kan jag fortsätta”.

 

TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör