Krönika: Människans gränser
Vi upplever att människan ständigt utvecklar sig själv och omgivningen. Tekniska innovationer leder till komplicerade maskiner och verktyg, byggnader, konstverk, rymdfärder, artificiell intelligens och tyvärr även medel för avancerad förstörelse. Alltså inte alltid förbättringar. Denna utveckling sker nästan alltid kollektivt med många individer inblandade.
Kanske mer fascinerande är att undersöka den enskilda människans gränser. Viljan att flytta gränser är påtaglig. Ingen önskar stagnation. Att mäta världsrekord i individuella sporter är ett sätt att undersöka människans prestationsförmåga.
Förbättringen av världsrekorden under de senaste 100 åren har varit betydande, men har skett i olika takt för män och kvinnor. Generellt har kvinnors rekord förbättrats i snabbare takt än mäns, särskilt under mitten av 1900-talet då kvinnor började delta i fler idrotter och fick bättre träningsförhållanden. Rekord i kastgrenar (kula, diskus, spjut) har ökat omkring 150% bland kvinnor och 50% bland män. Man spekulerar också över dopingens betydelse särskilt för kvinnor på 1980-talet, då gapet mellan könen minskade mest.
Inom sprintlöpning (100 m) har världsrekorden för män förbättrats drygt 9% medan kvinnor cirka 14%. För maraton är siffrorna för män 20 % och för kvinnor 40%. Den relativa skillnaden mellan könen har varit stabil, oftast omkring 10 %.
Andra faktorer kan vara rent genetiska då många folkgrupper inte deltog. Någon har sagt att den finske Paavo Nurmi på 1920-talet behövde aldrig jämföra sig med etiopiern Gabreselassis farfar.
Naturligtvis spelar träning i både volym och intensitet stor roll för utvecklingen. Frågan är var går gränsen hur mycket kan människan förändras? Människans muskler, senor och inre organ klarar inte hur mycket som helst. Att träna fyra pass dagligen leder inte självklart till förbättring. En god kvalitet i vila och återhämtning är nödvändigt för att få ut maximal prestation.
Gissningsvis skapas även i framtiden nya rekord i mindre grad, men på lång sikt borde människans fysiologi sätta en slutlig gräns. Kanske??
TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör