Krönika: Vanlig, normal människa
Vad som är normalt kan ifrågasättas på många sätt. Enligt ordböckers definition är det ett statistiskt begrepp – det som är vanligast förekommande eller ligger nära genomsnittet i en normalfördelning. Det kan också vara det som uppfattas som acceptabelt eller typiskt inom en viss grupp eller samhälle.
Jag har läst en bok av Clara Törnvall ” Vanliga människor” som väckte en del tankar. Författaren har en autismdiagnos och beskriver ur sitt perspektiv skillnader mellan ”normala människor” och de omkring 15% som uppfattas ha neuropsykiatriska funktionsvariationer.
Naturligtvis skiljer sig exempelvis svenskar från folk i andra avlägsna länder på många sätt beroende på historia, kultur, religion och politiska system. Men många beteende och basala behov är gemensamma hos arten homo sapiens beroende på att våra kroppars grundfunktion har en evolutionär bakgrund. Egenskaper som har gynnat överlevnad och fortplantning är generella globalt.
Det som karaktäriserar de individer som faller inom normalgränser är bland annat att vi är mycket beroende av grupptrycket. Vi strävar att efterlikna andra i vanor och att följa trender och mode. Vi tror att andra eller de flesta fungerar på samma sätt, vilket kan leda till att vi har svårt att acceptera och känner oss provocerade av det som är annorlunda eller avvikande. Ofta agerar vi enligt ”genom sig själv känner man andra.”
Alla barn, trots sina olikheter, förväntas klara av en skola med gemensam läroplan. En skolmiljö med många elever och fåtal lärare, som ska ge tillräckligt stöd och behandla varje individ efter sina speciella behov. Vissa har uppfattningen att särskilda resursskolor är diskriminerande och exkluderande.
Samhället förändras ständigt, t.ex. har digitaliseringen och sociala medier inneburit nya krav, men det normala är fortfarande att utbilda sig, skaffa ett jobb, tjäna pengar, strävan efter status, bilda familj och inordna sig i samhället med ”villa, Volvo och vovve”.
I förhållande till individer med autism beskrivs genomsnittsindividen intresserad av många saker, är otålig och vill uppleva så mycket som möjligt. De flesta är otåliga och orädda och hoppar in i nya situationer utan noggrann förberedelse. Man strävar efter kontakt och tvekar inte för handskakningar, kramar, kindpussar i motsats till autister som har en s.k. sensorisk överkänslighet.
Typiskt är också behovet att få sällskap med andra, vara till lags och ge ett trevligt intryck vilket t.ex. visar sig genom allmänt småprat. Vanligt är snabba slutsatser utan tillräckliga bakgrundskunskaper. Viktigt är dock att vara taktfull och inte såra eller provocera. Att undanhålla sanningen och vita lögner är tillåtna.
Icke verbal kommunikation som kroppsspråk, klädsel och intressen kan sända dolda budskap om individen. Viktiga levnadsregler är; ”var mot andra som du själv vill bli behandlad.”
TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör