Krönika: Sociala friskfaktorer
”Man vill bli älskad, i brist därpå beundrad, i brist därpå fruktad, i brist därpå avskydd och föraktad. Man vill ingiva människorna någon slags känsla. Själen ryser för tomrummet och vill ha kontakt till varje pris.” Ett välkänt citat av Hjalmar Söderberg som belyser betydelsen av vårt behov av relationer och gemenskap.
Forskning har visat på ökad risk för sjukdom, tidig död, kriminalitet, drogmissbruk vid ofrivillig ensamhet och social isolering. Mest kända är studier av befolkningen i de s.k blå zonerna, där människorna lever längre. Ett annat exempel är Roseto effekten, uppkallad efter en ort i Pennsylvania med hög andel italienare som hade nära familjeband och stort samhällsengagemang. Forskare noterade lågt antal hjärtinfarkter jämfört med närliggande städer på 1950-60-talet trots samma kända riskfaktorer (tobak-alkohol- fysisk aktivitet- matvanor). Så småningom övergav invånarna sin italienska livsstil och blev amerikaniserade och därmed blev hjärtsjukdomar lika vanliga som i övriga USA.
Tolkningen av denna studie och en mängd andra liknande är att sociala relationer, mätt i exempelvis civilstånd, familjestruktur, antal personer man träffar, deltagande i föreningsliv och kulturaktiviteter tycks spela stor roll för hälsa och livslängd. Naturligtvis finns individuella skillnader. För många är ensamhet och isolering bästa sätt för återhämtning.
Självklart är det svårt att mäta och jämföra olika risk- respektive friskfaktorer. Men forskning inom medicin och beteendevetenskap med blandning av ”hårda” objektiva fakta och mer ”mjuka” subjektiva upplevelser talar för att arvet, uppfostran, utsatthet för t.ex mobbing, utbildning, yrke, ekonomi, sjukdomar och funktionsnedsättningar styr våra vanor och beteende. Detta och mycket mer avgör din självkänsla, tillit och kontakter med andra människor som formar det viktiga sociala nätverket.
Grunden för social gemenskap är att bryta ev. rädsla, känsla av mindervärdighet samt söka sig till aktiviteter som känns engagerande, utmanande och tillsammans med likasinnade sätta upp mål, delta i planering, utförande och utvärdering. Det kan vara föreningsliv, studier, fritidsintressen som på ett naturligt sätt skapar samhörighet och på köpet blir hälsofrämjande.
Text: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör