Krönika: Dålig sömn ger sämre hälsa - eller är det tvärtom?

Det verkar föreligga en könsskillnad. Man vet att män har något mer djupsömn jämfört med kvinnor. Framförallt kvinnor i klimakteriet har nästan alltid någon form av sömnstörningar.

Sömnen styrs via ljus och hormoner. Om en människa får vistas i mörker ställer kroppen in sig i en 25-timmars-cykel. Orsaken eller nyttan av detta är oklar. Det är visat att förlorad sömn kan sovas igen. Det påpekas numera hur nyttigt det är med en ”tupplur” på dagen. I relation till sömnlängden ger det en mycket effektiv återhämtning.

Normalt varierar vår sömn mellan olika sömndjup. Vi är försedda med ett ”reningssystem” för hjärnan som är aktivt under sömn. Den s.k. drömsömnen ( REM - Rapid Eye Movement) är mer ytlig med enstaka, oftast omedvetna, uppvaknanden. Djupsömn innebär lägre kroppstemperatur, blodtryck och puls och därmed viktigt för hela kroppens återhämtning.   

Sömnforskare har visat att en grupp patienter som har diagnosen utbrändhet vaknade upp till 90 gånger per natt utan att veta om detta. Detta stör i hög grad djupsömnen och ger därmed mycket dålig vila och dagtrötthet.

En störd balans mellan djup- och drömsömn aktiverar stresshormonerna adrenalin och kortisol. Detta anses vara en viktig orsak till rubbningar i fett- och sockerförbränning och kan medföra diabetes och hjärtkärlsjukdomar. Studier i Malmö av närmare 16.000 friska män i åldrar 40-50 år, som följts i 18 år visar att de som hade sömnproblem kombinerat med förhöjd vilopuls löpte tre gånger så stor risk att dö före 65 års ålder jämfört med de som sov bra och hade normal vilopuls.

Många faktorer påverkar vår sömn. Det är omöjligt att isolera dålig sömn från andra svåra livssituationer som stress, depression, höga krav i arbetet med liten möjlighet att kontrollera. Vad som är orsak eller verkan (”höna eller ägget”) torde variera mellan olika individer.

TEXT: Jan-Olov Johansson - läkare, föreläsare och krönikör