Kariesriskbedömning och nya potentiella biomarkörer för karies hos ungdomar
Alltjämt är karies är en av våra vanligaste folksjukdomar och kariesriskbedömning utgör en betydande del tandvårdspersonalens arbete. Hur ser det vetenskapliga stödet ut för användning av olika modeller för kariesriskbedömning? Kan komponenter i saliv och dentalt plack – undersökta med nya mikrobiologiska tekniker – förutsäga kariesrisk hos ungdomar?
Karies är en individuell multifaktoriell sjukdom, vilket innebär att det finns flera orsaker till karies som kan skilja sig mellan individer, samt att individer har olika sårbarhet för karies.
Enligt SBU gör tandvården idag korrekt kariesriskbedömning i 60-80 procent av fallen hos ungdomar. Många gånger är det individer med hög kariesrisk som lätt missbedöms, vilket kan förklaras av att många ungdomar är kariesfria. Ungdomar som ”går under radarn” vid riskbedömning, exempelvis ungdomar med hög kariesrisk utan tidigare karieserfarenhet, ses som en utmaning.
Syfte, mål och några resultat
Projektets syfte i delarbete I var att identifiera, granska och kritiskt utvärdera vetenskapligt studerade modeller för kariesriskbedömning och därigenom analysera deras styrkor och svagheter. Hur är modellerna utvecklade och validerade? På vilka populationer är modellerna testade? Hur är modellernas prediktorer beskrivna? Våra resultat visar att det finns metodologiska brister i hur modellerna är framtagna, att endast fyra (av sammanlagt 66) modeller har god prediktiv förmåga samt att alla studier innehöll i varierande grad systematiska fel, sk bias. Vår slutsats är att modellernas bristfälliga prediktiva kapacitet begränsar modellernas användbarhet i kliniskt beslutsfattande. Den blygsamma prestationen av de flesta modeller innebär att alternativa prediktorer bör övervägas, exempelvis bakterier med syratoleranta egenskaper.
I delarbete II-III var syftet är att undersöka en ny generation biomarkörer för karies som kan användas för att förbättra tandvårdens kariesriskbedömning hos ungdomar. Med ny generation menar vi till exempel nya kombinationer, nya paneler av biomarkörer, både i saliv och i dentalt plack som kan bistå att identifiera ungdomar med både hög och låg kariesrisk. Resultat från delarbete II visar inga signifikanta skillnader i syratolerans mellan kariesfria och kariesaktiva ungdomar. Emellertid tillhörde 7 av de 10 individerna med högst syratolerans kariesgruppen. Beträffande bakteriesammansättningen påträffades Abiotrophia, Prevotella och Veillonella i signifikant högre nivåer hos individer med karies (p=0,0085, 0,026 respektive 0,04) och Rothia och Corynebacterium vid signifikant högre nivåer hos kariesfria (p=0,026 och 0,003). Streptococcus mutans hittades endast vid låga frekvenser och saknades hos 60 % av tonåringarna med karies. Den metabolomiska profilen (alltså vad bakterierna producerar) visade en signifikant klusterformation av organiska syror med specifika bakterier med Scardovia wiggsiae som uppvisade starkast association. Baserat på våra resultat föreslås att framtida kariesriskbedömningsstudier skulle gynnas av att överväga inte bara användningen av flera organismer som potentiella mikrobiella biomarkörer, utan också deras funktionella anpassning och metaboliska produktion.
Fältbilder från insamlingen
Insamling av saliv.
Plackprovtagning approximalt.
2 ml helsaliv insamlas.
Plackprover poolas i ett eppendorfrör.
I delarbete IV kommer biomarkörer att studeras prospektivt och relateras till grad av kariesprogression. Populationen i delarbete II-IV utgörs av 25 ungdomar som är listade till folktandvårdsklinikerna i Råslätt och Vetlanda i Region Jönköpings län. Datainsamling är utförd och analyser planeras att påbörjas under våren 2024.
Delarbete IV kommer ligga till grund för att designa en större prospektiv studie där biomarkörer valideras i andra ungdomspopulationer.
Effekt
Användning av vetenskapligt utvärderade modeller för kariesriskbedömning kan precisera tandvårdens riskbedömning. I framtiden (efter extern validering av biomarkörer som korrelerar till kariessjukdom samt frånvaro av densamma) skulle ett enkelt mikrobiologiskt test kunna komplettera konventionell kariesriskbedömning på ungdomar. Kariesriskbedöming som utförs med en tillförlitlig riskbedömningsmodell, och som vid behov inkluderar mikrobiologiska biomarkörer, kan hjälpa tandvården att rikta resurser till barn och ungdomar som har störst behov.
Indirekt kan min forskning också bidra till ökad förståelse om karies mikrobiologiska etiologi, då nya mikrobiologiska tekniker använts och jämförts med varandra.