Inriktade tandsköterskor i Mullsjö ger resultat

Att tänka nytt och ändra sina rutiner kan ibland vara ett tidskrävande arbete. Ska man dessutom på egen hand ansvara för ett nytt arbetssätt på sin klinik, kan det bli ensamt och kanske rentav betungande. När de nya riktlinjerna för parodontologi skulle införas så insåg tandsköterskegruppen på kliniken i Mullsjö att det vore sårbart om bara en av dem hade kunskap om det nya arbetssättet. Därför valde hela gruppen att delta i utbildningen.

”Har blivit bättre och mer engagerad”

På Mullsjökliniken låg man nära sex månader efter med kallelserna till tandhygienisterna när de nya rutinerna skulle implementeras. Att då introducera ett nytt arbetssätt för den yrkesgruppen ledde till farhågor om en ökad arbetsbelastning. Men resultatet blev det motsatta. Då tandsköterskorna tar över en patientgrupp från tandhygienisten, har det skapat mer utrymme i tidböckerna. Linda Björklund, tandsköterska, utvecklar:

– Tidigare när tandhygienisten gjort en stödbehandling på en patient så har den patienten kommit tillbaka till samma behandlare, med en kallelse om kanske ett halvår. Nu görs istället en tydlig terapiplanering för vad som ska göras vid nästa tillfälle, och så får patienten en kallelse till en tandsköterska istället.

Lizhet Karlsson, tandsköterska, håller med om att det nya arbetssättet blivit tydligare för alla inblandade, och beskriver att hon utvecklats av de nya arbetsuppgifterna:

– Jag upplever att flödet har blivit bättre i och med det här sättet att prioritera. Från en undersökning gjord av en tandläkare eller tandhygienist, och sedan ansvarar vi tandsköterskor vidare för patientens behandling. Vi har blivit bättre och mer engagerade i arbetet, tycker jag.

Amela Avdic, klinichef Mullsjö Folktandvård, är imponerad av gruppens arbete och engagemang. Inte minst då förändringarna i arbetssättet innebär en tätare kontakt med en patientgrupp tandvården är noga med att inte tappa.

– Det är viktigt för oss att de har regelbunden kontakt med tandvården. Äldre har hög prioritet i våra kallelser. Detta har möjliggjort att vi kan boka nästa tid direkt på plats när de väl är hos oss.

Sjukdomsinsikt skapar hopp

Som med alla förändringar kan det bli en del motstånd hos de som berörs, i det här fallet patienterna. Detta var inget undantag. Marianne Frölander, klinikkoordinator Mullsjö Folktandvård, beskriver hur de arbetat med att få bukt med problemet:

– Det fanns några patienter som var besvikna och upprörda, och blev förvånade över den här nya rutinen. Vi insåg då ganska snabbt att tandläkaren eller tandhygienisten måste informera patienten i ett tidigt stadium om hur behandlingen kommer att gå till, och att de kommer att få träffa en sköterska – så att patienten var förberedd på det. Har patienten blivit informerad väl, så känner den sig trygg med processen. Ytterligare en fördel är ju att patienten får en tydlig vårdplan, vilket är uppskattat. Det är inte bara ”nu ska du skrapa tandsten hos en tandhygienist” utan vi ger de sjukdomsinsikt på ett nytt sätt. Den insikten ger också ett hopp om att de kan bli bättre.

Linda Björklund delar bilden av att planeringen skapat större förståelse för helheten i arbetet, både hos patienten och i arbetsgruppen. Hon ser också hur olika förändringar samverkat till att de här rutinerna kunnat fungera. Hon utvecklar vidare:

– Det stora målet med projektet är ju att tandhygienisterna ska få mer tid att behandla de sjuka patienterna, och att de ska göra det på ett orsaksinriktat sätt så att man verkligen vet att de blir bättre och till slut friskförklarade. Det vi bidrar med är ju att frigöra tid i deras tidbok så att de kan ägna sig åt sjukdomsinriktad vård. För att det ska fungera krävdes det att vi ändrade på flera olika parametrar, för att få tid att hjälpa till. I och med att barntandvårdsprogrammet är uppdaterat och förändrat så träffar vi lite färre barn, och då kan vi använda resurserna på ett annat sätt. Det känns som ett mer rätt och rimligt arbetssätt det här.

Klinikchef Amela Avdic instämmer och ser hur detta långsiktigt kan bidra till en bättre tillgänglighet för patienterna. Hon berättar:

– De senaste förändringarna som har införts med parod och barnprogrammet går väl ihop och passar bra för det vi kommer stå inför i framtiden. Att vi behöver räcka till för fler då behöver vi också redan nu se över hur vi kan fördela arbetet och arbeta på toppen av vår kompetens. Detta kommer förhoppningsvis leda att vi kommer att skapa mer tillgänglighet för våra invånare.

”Vi synliggör vårt arbete”

När gruppen reflekterar kring hur det nya arbetssättet påverkat deras yrkesroll kommer olika observationer upp. Någon nämner att hon nu får möta en helt ny patientgrupp, från att tidigare mestadels arbetat med barn. En annan medarbetare menar att gruppen haft ett stort stöd i varandra i arbetet då de har kunnat utvecklas tillsammans. Ytterligare andra saker har synliggjorts i det här nya arbetet, som kanske inte fanns med i medvetandet från start. Clara Martinsson, tandsköterska, berättar om sin erfarenhet:

– För mig har nog den största skillnaden varit det här med debitering. Nu plötsligt börjar det här kosta det jag gör. För mig har det varit ett ganska stort steg att bli bekväm med att ta betalt.

Klinikkoordinator Marianne Frölander instämmer i den erfarenheten, och menar att den mätning som nu går att göra på de debiterade besöken hjälper till att visa på tandsköterskornas roll på kliniken på ett nytt sätt.

– I och med att det debiteras så syns vår insats i statistiken och i ekonomin. Även om vi vet det själva, så blir ju detta svart på vitt att det här drar vi in. Vi mäter ofta de andra yrkesgrupperna – men vi gör ju ett fantastiskt jobb också. Och då är det ju bra att det syns.

Nu har projektet ganska precis startat, men i Mullsjö har man redan kunnat se effekter i tidböckerna och hos patienterna. Gruppen med tandsköterskor är peppade på att arbeta vidare med arbetssättet och Linda Björklund berättar:

– Jag tycker verkligen att det är väldigt nöjda patienter som vi har. Jag tror de känner sig lite extra ompysslade, de blir av med sin tandsten och de får instruktioner, så jag upplever att de är väldigt glada när de går. Jag personligen tycker att det ska bli kul när de utvärderar projektet sen, och om det går att se om det har blivit fler parodontologiskt friska patienter samt hur många vuxenpatienter som behandlats av oss tandsköterskor. Det ser jag fram emot!