Sjuk- och tandvårdens nära samarbete ger cancerpatienter trygghet

Sjuk- och tandvårdens nära samarbete ger cancerpatienter trygghet

En man sitter på en motorcykel
Tobias Lindstedt har levt med cancer i tungan sedan 2009. Han finner mycket stöd i sin familj och har motorcyklar som ett stort intresse på fritiden. Sjuk- och tandvårdens vårdprogram ger honom också mycket trygghet. ”Som patient känner jag mig väldigt trygg med att personalen på både ÖNH och käkkirurgiska kliniken kan mitt fall utan och innan” Foto: Daniel Windre
En man sitter på en motorcykelEn patient blir undersökt i munnenEn man sitter i en tandläkarstolTvå kvinnor och en man tittar in i kameran

När en person drabbas av huvud- eller halscancer drar ett stort personcentrerat vårdförlopp igång, som innefattar både sjuk- och tandvård. Bakom kulisserna pågår en koordination av vårdförloppet som gör att patienten ska kunna röra sig sömlöst mellan de olika vårdformerna. Det nära samarbetet mellan sjukvården och tandvården har haft stor betydelse för Tobias Lindstedt som har haft diagnosen tungcancer i tio år.

– För mig som patient är det en trygghet att alla vårdinstanser är uppdaterade om mig och mitt tillstånd hela tiden, säger han.

Det enda som skulle kunna skvallra om Tobias Lindstedts cancersjukdom är vid första anblicken ett smalt ärr som löper bland skäggstubben, från underläppen, över hakan och vidare ner på höger sida av halsen. På samma sida, under käken, är dessutom lymfkörtlarna borttagna vilket gör att det bildas en liten grop.

Det är dock inne i munnen som det stora ingreppet har skett – halva tungan har tagits bort och byggts upp på nytt med hjälp av hud från Tobias underarm. Påföljder på talet som blir lite sluddrigt, att inte kunna fukta munnen med hjälp av saliv och svårigheter att äta vissa typer av mat har blivit problem som Tobias får hantera varje dag.

Trygghet med enkel kommunikation

Tillsammans med Tobias fru Anna sitter vi i personalrummet på käkkirurgiska kliniken på Ryhov. Tobias kände en oklar, lite molande och skavande, känsla i munnen som han ville kolla upp och har alldeles nyss gjort en undersökning.

Tandhygienist Charlott Karlsson, som arbetar på Avdelningen för orofacial medicin vid käkkirurgiska kliniken, kunde dock konstatera att det just den här gången rörde sig om någonting som fastnat mellan tänderna.

Att behöva reagera på någonting som känns annorlunda i munnen är dock något Tobias behöver och möjligheten att direkt kunna höra av sig till antingen öron, näs, hals-kliniken (ÖNH) eller som i det här fallet, käkkirurgiska kliniken vid Ryhov, är en trygghet för honom.

– Personalen på båda ställena kan mig, mitt fall och min sjukdom utan och innan. Det ger mig en väldig trygghet. Och så har det varit under hela tiden under min sjukdom, oavsett om det rört sig om ÖNH eller käkkirurgiska kliniken.

Tuff strålbehandling

Tobias sjukdomsresa tog sin början 2009 med ett sår på tungan som inte ville ge med sig. Han gjorde som många gör, ignorerade det och tänkte att ”det går väl över”.

– Men under en resa till Stockholm bet jag mig i tungan när vi satt och åt – och det gjorde så jädra ont rent ut sagt. Samtidigt så satte jag massa mat i halsen som fastnade och den smärtan gick inte över. Det kändes som något satt fast i strupen. När jag kom tillbaka hem igen vände jag mig till vårdcentralen för att se om de kunde hjälpa mig.

Strupen var det inga problem med meddelade läkaren – men såret på tungan var en annan historia. Tobias remitterades till ÖNH och där konstaterades det att såret var cancer. En liten bit av tungan behövde tas bort. En lång och tuff resa med operation och strålbehandling väntade – och Tobias drabbades bland annat av svampinfektioner i munnen, fick problem att äta och mådde väldigt dåligt av strålningen i sig.

– Det har varit väldigt påfrestande – för mig så klart – men också för min familj, fru och barn, säger Tobias och Anna nickar instämmande.

Allt gick dock enligt plan och Tobias friskförklarades i början av hösten 2014. Då kom nästa bakslag. En tumör upptäcktes på tungan ett par månader efter att han blivit friskförklarad. En ny operation följde, där halva tungan opererades bort och byggdes upp på nytt.

– Inför andra operationen hade jag pratat med en bekant som också haft cancer och som sa att jag ”får ta det som ett jobb”. Med min tidigare erfarenhet av strålningsbehandlingen och efter samtalet med vår vän började jag träna rätt mycket för att kunna vara stark i rehabilitering.

Tydlig ansvarsfördelning

När ett fall som Tobias dyker upp drar både sjuk- och tandvården igång ett vårdprogram – i det här fallet för huvud- och halsonkologi – som bygger på ett standardiserat vårdförlopp. Tillsammans arbetar de för att patienten ska kunna känna sig säker och få tillgång till god vård på ett snabbt och effektivt vis.

– Vi är olika discipliner men jobbar inom samma område av kroppen. De insatser som vi gör när en person drabbas av cancer i huvud- eller halsområdet kan ju påverka allt från bett till salivproduktion eller kräva exempelvis tandimplantat eller andra ingrepp. Därför är det så klart viktigt att vi är synkade, berättar Maria Adamsson, överläkare på ÖNH. 

Vårdprogrammen för respektive klinik går in i varandra och förklarar tydligt ansvarsfördelningen men ser också till att dra nytta av både sjukvårdens och tandvårdens styrkor för att korta ner tiden från diagnos till behandling.

”Klar samverkansmodell”

I vårdprogrammet finns beskrivningar och rekommendationer för vårdförloppets delprocesser samt hänvisningar till vetenskapligt underlag. Misstanke om cancer kan uppstå i såväl tandvård, primärvård som specialiserad vård - på patientens initiativ eller i samband med behandling för en annan diagnos. Oavsett var misstanken uppstår remitteras patienten till ÖNH.

– En god planering med en klar samverkansmodell på papper gör också att vi kan vara tillgängliga för den här typen av patienter som Tobias, även när det rör saker som inte är planerade, förklarar Carl Sterwin, övertandläkare på käkkirurgiska kliniken.

Patienten utreds och resultatet presenteras på en multidisciplinär konferens i Sydöstra sjukvårdsregionen (Region Östergötland, Region Jönköpings län, och Region Kalmar län).

Tumören klassificeras och stadieindelas, och beslut om rekommendation för behandlings tas. Beslut om behandling fattas av den behandlande läkaren tillsammans med patienten och de närstående.

Viktig koordinering mellan tandvård och sjukvård

Vid en eventuell strålbehandling behöver patientens tandstatus ses över så att patienten inte behöver göra några ingrepp när behandlingen väl pågår.

– Det börjar vi med direkt, på så vis är patienten klar för strålbehandling på en gång, förklarar Carl Sterwin.

Mitt i vårdnavet mellan sjukvård och tandvård sitter tre koordinatorer som fungerar som kontaktpersoner för cancerpatienterna.

– Det kan handla om att koordinera så att patienten kan göra flera olika undersökningar på olika avdelningar eller kliniker samma dag. Eller att hantera snabbt uppkomna frågor om diffusa smärtor, förklarar Christina Simonsson som är sjuksköterska och en av patientkoordinatorerna.

Vårdprogram är ett levande dokument

– Tillsammans med våra tandhygienister gör de ett fantastiskt jobb och ser till att patienten hela tiden får snabb access till rätt vårdinstans och kan känna sig trygga och informerade hela tiden om vad som händer i just deras fall. Vårdprogrammen är också levande dokument som vi hela tiden har översyn på och reviderar. På så vis blir det också någonting att luta sig mot när det exempelvis kommer nya personal, berättar både Carl Sterwin och Maria Adamsson.

I fikarummet på käkkirurgiska kliniken låter Tobias kaffet han har framför sig svalna och när det bjuds på Polly avstår han.

– Varm dryck är tufft att dricka och att äta godis som ”dröjer” kvar länge i munnen är lite svårare, förklarar han, då hans nya uppbyggda tunga saknar viss muskelfunktion.

– Vissa ljud och stavelser är svåra att få till – ordet ”ko” till exempel, fortsätter Tobias och ljuder först ett hårt ”k” och följer upp med ett snabbt ”o”. Ordet blir snarare delat i två delar än sammansatt.

– Och det är tur att man är smålänning, r:en har jag ju aldrig brytt mig om ändå, säger han och skrattar.

”Har alltid känt mig trygg”

I hörnet av fikarummet ligger hans och Annas motorcykelkläder – något som är Tobias stora intresse och som Anna gärna hänger med på. De ska strax åka iväg för att ordna inför sonens 18-årskalas med släkten.

– Återigen – så fort jag har haft en fråga eller om det har varit någonting annat har jag kunnat prata min kontaktsjuksköterska eller någon annan i teamet – jag har aldrig behövt vänta. De brukar också bli så glada när man själv kommer, man småpratar och så där. Man lär ju känna varandra rätt så bra.

– Min bror sa i och för sig att ”är det här verkligen rätt ställe att känna så mycket folk?”, och det har han kanske rätt i, säger Tobias och skrattar igen.

– Jag går på kontroll var tredje månad eller som nu – när jag känner att någonting är konstigt. Jag försöker tänka att jag är frisk tre månader i taget, fram tills jag hör något annat. Och även om jag förberedde mig mer inför andra operationen har det varit en tuff tid, med mycket arbete och möten med vården. Logopeder, lymfterapeuter, allt möjligt. Men jag har alltid känt mig trygg med den kontakt jag har och att jag alltid kan höra av mig.

DANIEL WINDRE

Läs mer:

Läs mer om standardiserat vårdförlopp och vårdprogrammet för huvud- halsonkologi på https://folkhalsaochsjukvard.rjl.se. Sök på ”Odontologiskt vårdprogram för huvud- och halsonkologi”