Sjuksköterska

– Jag trivdes så fort jag klev innanför dörren hit, säger Sofia när hon ska beskriva hur det var att komma till sin arbetsplats för första gången 2003.

– Jag jobbade som timanställd i fyra år, tre av åren när jag bestämt mig för att plugga till sjuksköterska i Jönköping. Jag pendlade mellan Eksjö och Jönköping och hoppade nog över ett och annat moment i utbildningen som inte var obligatoriskt… Men det passade mig fint, jag tyckte det var roligare att jobba än att plugga. Jag behöver arbeta praktiskt för att lära mig.

Att Sofia hamnat rätt yrkesmässigt är det inget tvivel på.

– Jag älskar att träffa människor, ta hand om andra och göra det bättre för andra. Min mamma, som är undersköterska, är också en förebild. Så jag har aldrig funderat på något annat – möjligen kanske bonde, säger hon med ett skratt.

Stor kollegial gemenskap

Hon har ofta nära till skratt när hon beskriver sitt arbete, den fina kollegiala gemenskapen, alla kontakter med ambulansen, laboratoriemedicin, röntgen och vårdavdelningar och det gemensamma målet att ge alla hjälpsökande den vård de behöver.

Dessutom vill hon gärna nyansera bilden av sitt yrke.

– Vi är hårt belastade ibland och det kan svänga mellan förmiddag och eftermiddag. Det kan vara tufft, särskilt tufft när man är ny, och vi känner av vårdplatsbristen som gör att det ibland blir fullt hos oss. Vi ser också en hel del elände, och då stöttar vi varandra. Men merparten av jobbet är roligt och givande. Detta är ett himla roligt yrke, där man får träffa många människor, ofta i ett utsatt läge, och få dem att slappna av och känna att de är i trygga händer och blir omhändertagna. Men vi behöver bli fler sjuksköterskor, säger hon.

MIKAEL BERGSTRÖM