Årets litteraturstipendiat Emy Stahl berättar om sin tid i Grez-sur-Loing
Sedan 2023 har Region Jönköpings län ett vistelsestipendium i Grez-sur-Loing. Stipendiet delas ut årligen och alternerar mellan bild- och formkonstnärer och författare. 2024 var det författarnas tur och årets stipendiat heter Emy Stahl. Under en månads tid har hon bott på anrika Hôtel Chevillon för att ägna sig åt sitt skrivande. Nyss hemkommen skickar hon här en reseberättelse och dessutom ett smakprov på pjäsen hos skrivit under stipendievistelsen.
2024 fick jag möjlighet att tillbringa oktober månad på gästhemmet Hôtel Chevillon i franska byn Grez-sur-Loing. Detta möjliggjordes genom ett vistelsestipendium jag fick av Region Jönköpings län. Jag sökte stipendiet med en pjäsidé som jag ville få möjlighet att utveckla. Jag hade burit på idén i flera år och kallat den Nornan – ett familjedrama om klimatkrisen och demens, med en touch av nordisk folktro.
Det blev en månad jag kommer att bära med mig hela livet, men det är svårt att säga vad som betydde mest. Kanske var det mötet med de andra stipendiaterna som var där och de samtal vi hade. Om livet i stort men också om att våga kalla sig konstnär och låta det kreativa ta plats i vardagen och yrkeslivet. Kanske var det de vackra omgivningarna – många morgnar började jag med att sitta och flödesskriva nere vid vattnet, vid den där bron som så många konstnärer målat av genom åren. En nästan magisk plats, laddad med kreativitet och skaparro! Eller kanske var det att få rum för skrivandet, rent fysiskt. Att ha tillgång till ett eget arbetsrum där man varken stör eller blir störd, där det var fritt fram att sätta upp grejer på väggarna, hålla på till sent på kvällen när andan föll på och sedan låta allt ligga framme till nästa dag...Det var otroligt mycket värt.
Så vad gjorde jag då?
Mitt mål var inte bara att skriva en förstaversion av pjäsen, utan också att utforska ett annat sätt att arbeta. Ofta börjar jag, stressad av någon deadline, direkt med att skriva konkreta scener och repliker – och stöter på problem halvvägs för att materialet känns dött och torftigt. Nu ville jag börja i en annan ände. Jag satte därför upp några regler för mig själv:
Vecka 1
Tillåtet att: läsa, tänka och måla fram idéer, tankar, stödord, bilder och associationer.
Förbjudet att: skriva på datorn. Förbjudet att skriva scener och längre replikskiften.
Vecka 2
Tillåtet att: börja skriva scener och repliker.
Tillåtet att: skriva på datorn.
Förbjudet att: ordna händelser kronologiskt, dela in i scener, skriva vem som säger vad.
Förbjudet att: gå tillbaka i textdokumentet för att stryka eller redigera.
Vecka 3 och 4
Tillåtet att: foga samman materialet till en pjäs med scenindelningar, rollnamn, scenanvisningar osv.
Förbjudet att: vara självkritisk.
Min förhoppning var att jag skulle kunna skriva friare och mer associativt, få ett rikare material att utgå ifrån, och undvika att köra fast. Och mycket riktigt – det kändes som att jag kom snabbare framåt, fast jag på ett sätt arbetade långsammare. Jag fick också flera uppslag till andra projekt, idéer som jag aldrig hade fått om jag hade arbetat på mitt vanliga sätt. Nu är utmaningen att våga använda den här metoden även i andra projekt, som ofta har en tydlig deadline och fastare ramar.
Nu ska manuset vila ett tag innan jag skriver igenom det igen med fräscha ögon, men jag vill dela med mig av ett utdrag ur förstaversionen. Trevlig läsning!
Utdrag ur pjäsen Nornan av Emy Stahl (pdf-fil, 93 kB)